Emma.

När man sitter inne och dör.
När solen inte lysser på balkongen.
När man inte har någon.
När ingen lyssnar.
Ingen kramar.
När ..

Jag klarar snart inte mer. Du får mig att må fruktansvärt dåligt. Du får mig att gråta på en onsdag.
Du får mig att vilja fly mitt älskade skåne och mitt älskade lund. Du får mig att vilja skaffa nya vänner och lämna allt annat. Du får mig att glömma allt som är bra. Du får mig att inse att jag inte duger som jag är. Du får mig att vilja kräkas på dig och dina ord. Men det är sällan du får mig att inse att det är du som borde gråta på en onsdag, att det är du som borde vilja skaffa nya vänner, att det är du som borde fly land och rike för att glöma och gå vidare. Det är du som borde gör allt för mig. Det är du som sagt du ska göra allt för mig. Det är du som inte är som du var. Det är du som är som ingen borde vara. Det är du som inte är du. Det är inte jag som är som du. och det tackar vi för.

Ända är det jag. Bara jag och ingen annan som mår såhär.
Och ursäkta mig, men allt är ditt fel.
I alla fall det mesta.